Vecka 3

IMG_2422.JPG

Vecka 3 är en ganska konstig vecka. Jag har precis haft jullov och det är slut. Eller jullov, jag antar att jag förväntades plugga på min tenta som jag hade i lördags (vilket jag inte gjorde), men jag har inte behövt vara i skolan på ett tag. I lördags hade jag min sista tenta för höstterminen, och nu har jag en konstig mellanvecka mellan två terminer. Jag har kursintroduktion på måndag, och tills dess kan jag göra lite vad jag vill.

Jag har bestämt mig för att plugga en (eller två, om jag fortsätter med en till i period två) fristående kurs(er) upptill mitt vanliga program denna termin. Det finns så mycket spännande, intressanta kurser jag vill läsa, men som jag aldrig skulle ”slösa” CSN på. Jag känner också att jag kan plugga mer än vad jag gjorde förra terminen, så jag tror jag hinner med. Jag är nästan lite nervös, över att obligatoriska moment ska krocka eller att jag ska missa något viktigt, men jag tycker också att det ska bli kul. Jag tror det kommer funka, annars får jag väl hoppa av de fristående bara.

Den här veckan hade jag tänkt börja kolla igenom min kurslitteratur, läsa lite, se vad det egentligen är jag ska hålla på med den här terminen. Jag tänkte också kolla upp vad som egentligen gäller när det kommer till utbytesstudier, då ansökan öppnar på onsdag och jag ännu inte har bestämt mig för om jag ska söka eller inte. Jag ska jobba i helgen, som varje udda helg, och sen börjar den här terminen på riktigt.

Annonser

Hej från Växjö

1A88E663-0A9E-4C9F-A3CA-78E93790B930.jpg

Jag har flyttat till Sveriges kanske regnigaste stad. Jag skrev det på min Instagram men jag skriver det här också. Det har verkligen regnat nästan varje dag sen jag flyttade hit? ”Europas grönaste stad” mmm.

Jag har alltså börjat universitetet. Jag pluggar spanska denna termin, spansk grammatik, spansk litteratur, muntlig kommunikation, skriftlig kommunikation och Spanien idag. Det är så himla roligt, tror jag. Jag har inte riktigt kommit in i det än, att vara i skolan så lite, några timmar i veckan, och göra resten hemma. Jag tror det tar ett tag att bli säker på vad man borde göra och inte, just nu försöker jag mest ta mig igenom min kurslitteratur och hoppas på att jag antecknar rätt saker.

Det är dock väldigt mysigt. Jag har en oerhört liten lägenhet, campusområdet är jättemysigt, det börjar bli höst, jag kan sitta på biblioteket och plugga, jag har en jätteliten klass, jag dricker presskaffe och gör matlådor.

Jag kommer vara här i minst tre år, och det känns bra. Det känns bra.

En något sen (och bristfällig) sammanfattning av juni

Juni känns alltid som två månader tycker jag, första halvan gick jag fortfarande i skolan och andra halvan är det sommarlov med sommarjobb, med enda skillnaden att jag faktiskt tog studenten iår.

IMG_0596.JPG

Det är såklart första punkten, vad gjorde jag i juni, jag tog studenten.

Det var lika fint väder som i maj (och varmt och torrt och det borde regna snart) så jag badade och promenerade som sig bör.

0A25A5EC-7809-4453-A7D8-56A9E9E639E8.jpg

Jag borstade tänderna med Abbe när alla andra var på studentbal, och han som är så liten fyllde ett helt år.

0ctHGUCpSfiIBUqcTFMZMQ

Till sist så läste jag en del böcker förstås, och jag köpte storytel igen nu när det är sommar och jag faktiskt har lite tid att lyssna på böcker. Men mer om det en annan gång.

 

Sund – Tove Folkesson UTKAST

Jag hittade detta inlägg i mina utkast, en början till en recension av Sund av Tove Folkesson. Jag vet inte riktigt när jag började skriva det, det var länge sedan jag läste den så jag kommer varken ihåg vad den handlade om eller vad jag tyckte riktigt, och jag hade inte kommit så långt. Jag hade bara samlat massa citat, men de känns ändå värda att publicera.

”Jag nickade och lade mig på golvet för att inte tappa guldet som flöt i bröstkorgen.
Det här ska jag spara, tänkte jag. Fast jag visste inte hur man gjorde.” (122)

”Försökte spela gitarr. Försökte spela piano. Men orden lade sig bara platta på tangenterna, flöt ut längs sidorna och ned på golvet, mellan tiljorna och kanske vidare ned i jorden. Jag visste inte om de var smuts eller näring för planeten. Jag visste bara att de var helt döda.” (150)

” – En gång hittade jag en groda som hette Larsson. Jag byggde ett hus åt Larsson. Och lärde honom hela det svenska alfabetet. Vi tränade. I dagar, månader, år faktiskt. Jag tror det var när Larsson var på P som jag blev sjuk. Fick körtelfeber. Jag låg i mitt rum och svettades, trodde att tapetblommorna skulle äta upp mig. Det var den dagen Larsson dog. Han hade satt P i halsen.” (153)

” – Du måste vara mer exakt, sa Marja, att skriva poesi är inte att komma på en massa flummiga grejer. Det är att vara totalt närvarande. Exakt i varje stavelse.” (165)

”Förnuftet låg i en liten låda under mitt skrivbord. Kanske skulle jag använda det en dag, men den dagen var inte idag, definitivt inte.” (175)

Jag tror att det var för språket jag skrev av alla dessa citaten, för att det finns något som gör att man vill läsa mer, ha mer. Sund är kanske inte en bok man ska läsa för att läsa, utan en bok man ska läsa för att själv börja skriva.

Söndag 8 juli (tror jag)

Det känns som sommarlov fast jag jobbar fem dagar i veckan och egentligen inte går i skolan just nu, men det känns som sommarlov och eftersom jag vill plugga direkt till hösten kan man väl också säga att det är det.

Jag sitter på min altan och äter frukost om dagarna och här är 30 grader, vårt gräs är gult. Jag har inte koll på datumen eller på mitt schema, får kontrollera varje dag om jag jobbar eller inte och vilka tider isåfall. Jag jobbar nästan bara kväll och det är egentligen ganska skevt, jag är ju pigg på morgnarna, inte på kvällar och nätter.

Jag läser väldigt mycket. Jag köpte Storytel igen och lyssnar på ljudböcker när jag kör bil, när jag är ute och går, när jag spelar candy crush.

Jag har nästan inte lyssnat på några sommarprat iår, jag är besviken på namnen. Det är inte så många som jag verkligen vill höra. Jag har lyssnat på Bianca Ingrossos (på vissa sätt besviken, på vissa sätt positivt förvånad), Katarina Wennstam (asså SÅ bra) och delar av Claes Månssons.

https://open.spotify.com/embed/album/0pKZJj9GzcKPCS8r4IaksA

Körsbärsdalen

gWsxJtlOSRy%+aWgDzl9lA rxCfow+rQKm2q2kH9Sj03g

Vår Astrid Lindgren-sommar är här och Körsbärsdalen blommar, precis som i Bröderna Lejonhjärta. Jag tar snart studenten och har köpt ny dator. Läser så himla många bloggar nu, även de jag tidigare bara orkat scrolla förbi, och jag har inte så mycket kvar i skolan. Jag har tid att skriva för mig själv igen, och skriva här. Jag läser böcker, och jag har lyckats få böter från stadsbiblioteket. Det har aldrig hänt innan.

Jag har insett att min bil inte har AC, hur varmt det kan bli. Hur varmt det kommer vara hela sommaren. Radion i bilen har också gått sönder. Den har utvecklingspotential, men den här sommaren kommer jag köra bil och inte moped.

Min konsumtion av podcasts har aldrig varit såhär stor, och jag lyssnar baklänges på Lilla Drevet, Veckans Bläcka, En varg söker sin pod. Sysselsätter mina händer med Jelly splash under tiden, eller promenerar promenerar promenerar. Längtar tills sommarpraten i p1 startar. Iår ska jag lyssna på alla.

PtjQqD9ARcyMbiwltZyCcQ rRx+v19CSW6G%eMvO8oS+Q

Binas historia – Maja Lunde

Imorse innan skolan läste jag ut Binas historia, skriven av Maja Lunde. Det var ingen bok jag egentligen tänkt läsa, men jag gick förbi den på biblioteket, kände igen den lite grann och tänkte att jag iallafall kunde testa. Den utspelar sig i tre olika länder, i tre olika tider. Dåtid, nutid, framtid. Ett perspektiv är alltså dystopiskt – vad händer om bina dör ut?

Jag trodde egentligen inte att jag skulle tycka om den, men jag gjorde verkligen det. Det är lite skrämmande att läsa den, för det som händer i nutidskapiteln händer även i verkligheten, och det är inte helt orealistiskt att tänka att det kan leda till den dystopiska delen av boken, även om det i det här fallet verkligen är draget till sin spets. Att läsa en dystopi på det här sättet, där själva kollapsen inte är orsakad av utomjordingar, undergångar eller en ond regim, utan av miljöförstöring och obryddhet, är annorlunda. Jag har inte gjort det förut. Bara det gör boken läsvärd tycker jag.

De dystopiska perspektivet är spännande, det dåtida perspektivet fascinerande och det nutida perspektivet läser man med ett lätt illamående. Det vävs samman i slutet, vilket jag inte hade trott att det skulle göra, men det är definitivt ett plus. Och läs den, det är okej, den slutar lyckligt.

Jag vill egentligen inte säga så mycket mer om den här boken. Den var inte fantastisk, den var absolut inte dålig. Jag kommer aldrig läsa om den, jag är väldigt glad att jag läste den. Det kanske inte är en bok jag vill rekommendera till min kompisar, men en bok jag skulle kunna rekommendera till min pappa. Ni förstår.