Våren genom min läsdagbok

För att sammanfatta vad jag egentligen läst i vår verkade min läsdagbok som en bra början. Här är några av de böckerna jag läst som jag verkligen tyckt om.

 

IMG_0644
Jag ville gärna ha med denna bok som jag ägnat en hel del tid åt, därav alla lappar, men ännu inte läst ut. Läst om den på flera ställen (bland annat när Sandra Beijer skrivit om den här) och så gick jag förbi den på en second hand, det är klart jag köpte den. Jag har inte läst något annat av Bodil Malmsten, men åh det ska jag.

LIMG_0639

Det här är den bok som gick snabbast att läsa, och åh vad den var fin. Jag läser tvåan nu, och längtar efter filmen, det känns som att den kommer vara (nästan) lika bra.
IMG_0637

Om man bortser från denna var det ganska länge sedan jag läste någon fantasybok, och det är synd. Jag hade hört ganska mycket om denna men visste inte alls vad den handlade om när jag började läsa. Jag tyckte om den jättemycket och kommer läsa tvåan, även om denna slutade på ett sätt som gör att jag inte alls vet vad som kommer hända, även om jag har en aning om vad den kommer handla om i stora drag. Jag läste denna samtidigt som jag läste The Martian av Andy Weir, som jag också gillade väldigt mycket. Böckerna var väldigt olika, så det fanns ingen risk att blanda ihop dem.
IMG_0636

Några citat från Ljuset vi inte ser som jag markerade:

”‘Det är så stort’, viskar hon.
‘Du klarar det, Marie’
Det gör hon inte.”

”Han hjälper henne att knäppa vinterjackan fastän det är mitt i juni, och så skyndar de ned.”

”Och någonstans bortom modellstadens gränser, bortom Frankrikes gränser, på en plats som hennes fingrar inte når, sitter hennes pappa i en cell (…)”

Jag tyckte om den boken så mycket för den handlar om andra världskriget, men ändå inte. Kriget är något som alltid finns i bakgrunden, men det är aldrig det viktigaste. Fokus ligger alltid på flickan som precis blivit blind och hur hon ska kunna upptäcka världen ändå, eller på pojken som kan laga vilken radio som helst. Det var lite förvirrande ibland när det var stora tidshopp fram och tillbaka, men när man förstod i vilken ordning allting hände var den underbar.

 

Annonser

Att anteckna om böcker jag läst

Jag har, såklart, en läsdagbok där jag skriver ner alla böcker jag läser, författare, datum jag läst ut boken och ibland någon kommentar. Men jag har också en anteckningsbok jag skriver i ibland efter att jag läst någon bok, med saker jag tyckte var bra i den. Saker jag också vill göra och citat jag från boken jag tycker om. Jag tror det är viktigt att veta varför man gillar något, och inte bara konstatera att man gör det. Iallafall försöka förstå det.

Jag är en sådan person som sätter lappar i böcker när jag läser och ser något bra eller fint och stryker under meningar jag tycker är vackra. Det är oftast det jag strukit under eller sidan jag satt en lapp vid som jag på något sätt vill spara, och skriver in i min anteckningsbok.

 

Såhär kan det stå i den:

Den vita staden av Karolina Ramqvist

Saker jag vill stjäla – språk

  • Hur starkt det blir med meningar som får stå för sig själva, med flera indrag på raken. Exempel:

”(…) doften av tandkräm och deodorant och blöt, varm manshud.
Löftet om att allt blir bra.”

(Den vita staden, Karolina Ramqvist)

”Hon tryckte fast blöjsnibbarna och råkade av misstag se sig själv i spegeln.
Misär.
Det ringde på dörren.
Hennes hjärta slog.
Huset var så stort.
Det var så långt till ytterdörren.”

(Den vita staden, Karolina Ramqvist)

”Sedan satte hon sig och väntade, såg på den sovande babyn som låg där intill henne på soffan, som ett sänke som höll henne kvar här.
Det var han som velat ha barn.”

(Den vita staden, Karolina Ramqvist)

Alltså, jag skriver oftast inte så mycket och jag gör absolut ingen djup analys av det, men jag antecknar det jag fastnat för med en kort förklaring, för att spara det och kunna gå tillbaka och läsa när jag själv skriver något.

För övrigt är den vita staden en fristående uppföljare till flickvännen som även den innehöll mycket meningar likt dessa, som jag älskar. Just flickvännen gillade jag mycket för att boken utspelade sig under så kort tid men det kändes långt, för huvudkaraktären upplevde det så.