Egenmäktigt förfarande

Egenmäktigt förfarande är skriven av Lena Andersson och vann Augustpriset 2013, och nu har även jag läst den.

Den är skriven med svåra ord och lite filosofiska tankar, och den är fantastisk. Den är precis lagom lång och förtjänas att läsa sakta. Den är inte jobbig att läsa, trots det komplicerade språket, för det är helt flytande.

Lena skriver ur en vuxen kvinnas perspektiv, och beskriver hur hon älskar denna man trots att det mesta sker på hans villkor. Han skyller på sitt jobb och att han inte har tid när han inte längre hinner ses och tillslut är det bara hon som ringer. Det som började så fint tar snart slut. Hennes vänner säger åt henne att ge upp och gå vidare men hon vill ha tillbaka det hon en gång hade och viljan att bli älskad av honom vinner över hennes stolthet. Den annars så affärsmässiga, skrivande människan har blivit kär och allt som anknyter till hans existens, konst eller person tar hon till sig.

Egenmäktigt förfarande kommer bli en klassiker, såsom Strindberg eller Lagerlöf; och det med all rätt. Jag tror verkligen det, för den här boken kommer inte bli daterad. Varken språket, personerna eller handlingen kommer vara ointressant om några år och den är tillräckligt stark för att räcka länge.

<a href=”http://www.bloglovin.com/blog/13462855/?claim=d83vmwduwa7″>Följ min blogg med Bloglovin</a>

Annonser